Sarahlott

Nästa vecka är det ju dags för operation för Alice. Jag är ju den som tillbringar mest tid med Alice. Jag förstår henne bäst med tecken och det hon säger. Och hon är väldigt mammig. Jag vill ju såklart vara hos henne på sjukhuset. Kan inte i min värld föreställa mig att kunna lämna henne ifrån mig där.

Problemet är ju dock att Ludvig bara är en månad då och helammas. Vi är alltså rätt låsta vid varandra. Så en lösning hade kunnat vara att ha honom med och även min mamma så kunde hon hjälpt till med både ludd och lall när det behövts. Och Joakim hade kunnat jobba och inte behöva ta ledigt från sitt jobb han precis börjat på.

Jag ringde till avdelningen för att höra om det fanns nån sån möjlighet. När Alice opererade in knapp så hade vi t.ex ett dubbelrum för oss själva.

Men det var helt omöjligt. Både att dom inte kunde erbjuda plats men helt onödigt var hon tvungen att tjöta om att hon absolut inte tyckte att jag skulle ha med Ludvig. Att sjukhuset inte var ett ställe för så små bebisar. Ja det känndes skit allt igår.

Så Joakim är så illa tvungen att va ledig från jobbet. Och jag kan inte va med Alice i en situation där jag verkligen vill finnas där för henne. 

Allt känns rätt skit.