Ludvig Andersson

Publicerat: 2014-01-09 | 21:28:17 i Allmänt
Ja den 28/12 föddes Ludvig Joakim Mats Andersson klockan 09:08 och 8 dagar innan beräknat datum. Han vägde 4116g och var 51cm.


Den 27:e var jag inne på spec mödravården på kontroll för min havandeskapsförgiftning. Läkaren kände efter om hon kunde göra en hinnsvepning men det gick inte för det va helt omoget. Jag va sur och frustrerad över detta. Va ganska less på att va gravid nu.

På morgonen den 28/12 ca halv 7 kanske så vaknade jag av en värk. Jag låg kvar lite i sängen och det kom en till värk. Gick upp på toa och då kom det en hel del slempropp. Gick in i sovrummet och satte mig på sängkanten. Det kom två värkar medan jag satt där och jag förstod nog att det var på gång. Väckte Joakim och bad honom ringa barnvakt så ringde jag förlossningen undertiden. Och vi var välkomna in.

Kom in till förlossningen ca kl 7. Och fick först komma in i ett undersökningsrum och vänta för vi kom mitt i skiftbyte. Jag hade ganska täta värkar men ändå hanterbara. Men började bli lite nervöst att bara sitta där och vänta. Efter en kvart-20 min kom barnmorskan in och tyckte väll att vi lika gärna kunde gå in på förlossningsrummet. Jag fick lustgas och blev undersökt. Öppen 5 cm men huvudet på bebis låg långt upp.

Så där va vi ett tag. Jag andades lustgas genom värkarna och i pauserna var jag vid ganska gott mod. Än gjorde det inte såååå ont.




Erbjöd till och med Joakim lite lustgas. Han har tjötat så om att han vill testa men det dög tydligen inte.

Efter ett tag började värkarna bli jobbigare och jobbigare. Barnmorskan fick skruva upp lustgasen lite och undersökte mig igen. Hade inte hänt så värst mkt. Öppen ett par cm till men huvudet stod fortfarande högt upp.

Så gick det lite mer tid, min tidsuppfattning är sådär i det läget. Värkarna va jobbiga och kom rätt tätt. Jag tyckte att det började trycka på mer neråt. Barnmorskan undersökte igen hur läget var. Och det var ungefär samma. Men så gick vattnet och efter det tog det då inte lång tid innan han va ute. Här är det väldigt suddigt för mig. Sög ganska bra på lustgasen. Den är bäst! 

Och så föddes då Ludvig 09:08. Dock var han helt tyst när han kom ut och reagerade inte när barnmorskan försökte massera igång honom. Han var väldigt medtagen av att det gick så fort på slutet. Så barnmorskan klippte navelsträngen och sprang iväg med honom. Jag var lite för groggy för att bli riktigt orolig. Värst för Joakim. Men efter en liten stund kom barnmorskan tillbaks och berättade att allt va bra men att han andades lite syrgas och så hämtade hon med sig Joakim.

Själv fick jag bli sydd och sånt trevligt undertiden. Och så kom Joakim tillbaks med det lilla luddet i famnen. Så äntligen fick jag hålla honom.

Ja det va själva förlossningen. Sen blev det lite krångel efteråt med att Ludvig hade alldeles för lågt blodsocker så han fick ligga på neo och matas varannan timme och fick glukosdropp i två dygn. Själv var jag rätt snurrig och hade tydligen 70 i hb och fick två påsar blod.






Förlossningsjournaler

Publicerat: 2011-02-23 | 15:32:59 i Förlossningsberättelse
Förlossningsjournal Philip:



Inskrivningsdatum: 080716 01:15
Orsak till inskrivning: värkar, vattenavgång
Fullbordade grav veckor: 39
Blodtryck:150/105
Allmänstatus: se journalblad
Fosterläge: huvud
Föregående fosterdel: fixerad i bäckeningången
Cervix längd: 0cm
Dil: 1cm
Fosterljud: normala 160slag/min
Värkar började: 080716 01:00
Vattenavgång: 080716 00:30
Fostervatten: mek färgat
Förlossningen startar: spontant
Förslossningen avslutas: vaginalt, ej instrumentell
Barnet föddes: 080716 05:15
Kön: pojke
Börd: enkel
Smärtlindring: lustgas/syrgas, akupunktur, bad
Barnets vikt: 3870g längd: 51cm
Apgar: 1min: 9 5min: 10
Förlossningsställning: gyn
Bjudning: framstupa nack eller hjässbjudning (kronbjudning)
Placenta avgick: 05:35
Placenta fullständig
Hinnor fullständig
Blödning tom placentas avgång: 400ml
Blödning efter placentas avgång: 100ml
Bristningar: klitoris/lab, vagina
Suturer: inre (fortl) yttre (ic) material: polysorb


Förlossningsjournal Alice:



Inskrivningsdatum: 101111 02:05
Orsak till intagning: värkar, vattenavgång
Fullbordade veckor: 38
Allmänstatus: se journalblad
Fosterläge: huvud
Föregående fosterdel: fixerad i bäckeningången
Cervix längd: 0cm
Dil: 5cm
Fosterljud: normala
CTG intagningstest: normal
Värkar började: 00:30
Etablerade värkar: 01:00
Vattenavgång: 01:25
Krystvärkar från: 02:20
Barnet föddes: 02:25
Fostervatten: ua
Förlossningen startar: spontant
Förlossningen slutar: vaginalt, ej instrumentell
Smärtlindring: lustgas/syrgas
Börd: enkel
Kön: flicka
Vikt: 3555g
Längd: 51cm
Apgar: 1min: 8 5min:9
Förlossningsställning: liggande
Bjudning: framstupa nack eller hjässbjudning (kronbjudn)
Placenta avgick: 02:41
Placenta: fullständig
Hinnor: Fullständig
Placentans utseende: ua
Blödning tom placentas avgång: 300ml
Blödning efter placentas avgång: 200ml
Bristningar: perineum
Suturer: yttre (1) material polysorb

Förlossningsberättelse

Publicerat: 2010-11-13 | 20:09:03 i Förlossningsberättelse
Tänkte väll att jag skulle ta och knåpa ihop en förlossningsberättelse. Eller inte bara från just förlossningen utan även om lite innan och efter kanske. Sen har jag inga exakta tider från förlossningen så tiderna där får vara lite ungefärliga.

Det hela började på tisdagen. Vaknade och kände mig lite stel och konstig i ryggen mellan skulderbladen men tänkte inte så värst mkt mer på det. Var på kontroll hos MVC och proverna där var ju ganska positiva, visade att HF hade blivit bättre. Vi bestämmde att Joakim skulle åka till Jobbet dagen efter. Skulle tillbaks för kontroll igen på MVC på fredagen.

På kvällen eller ja eftermiddagen så började jag få ondare och ondare i ryggen, började göra ont att andas och jag kände igen smärtan från när jag väntade Philip och fick luginflammation. Försökte äta lite mat men det gick väll sådär. Efter maten bestämmde jag mig för att ringa sjukvårdsupplysningen för att rådfråga dom om vad dom tyckte jag skulle göra. Började känna att jag nog behövde nått starkare än alvedon för att kunna sova någonting den natten.

Så jag ringde 1177 och pratade med dom och när hon hörde att jag var gravid också så ville hon skicka en ambulans, jag försökte övertala henne att det inte behövdes men det gick inte så bra. Bestämdes att en ambulans skulle komma.... Så jag fick snabbt säga till Joakim att ringa sina föräldrar så dom kunde komma och ta Philip så han kunde följa med mig. Strax därefter kom ambulansen. Philip tyckte dom var jättespännande =P

Fick följa med dom och i samma veva som dom drog iväg med mig i ambulansen så kom Joakims föräldrar så Joakim kunde åka upp till NÄL. Sen väl på NÄL blev det en del provtagningar och så men sålart mkt, mkt väntan som det alltid är där. Framåt småtimmarna bestämmdes det i alla fall att jag skulle bli inlagd och då fick Joakim åka hem och lösa av hans föräldrar.

Jag kördes till röntgen och där såg dom att jag hade dubbelsidig lunginflammation. Sen lades jag in på obs avdelningen. Sov väll i princip ingenting den natten, hade såååå ont och mådde så dåligt. Fick lite bättre smärtstillande framåt morgonen så då fick jag väll en timmes sömn kanske, morfin is the shit!

Onsdagen spenderades med lite mer tester och lite besök av Joakim och mamma och pappa och plupp. Men annars en ganska långtråkig dag. Dom kollade om jag hade en propp i lungan men det hade jag inte men annars hände inte så mkt mer. Mest bara väntan hela dagen. Framåt kvällen vid kanske 7 tiden nån gång blev jag överflyttat till MAVA avdelningen. Där fick jag eget rum och en tv, UNDERBART!

Satt och kollade på bonde söker fru, fick lite morfin som smärtstillande sen efteråt så jag kanske skulle kunna sova litegrann för jag hade väldigt, väldigt ont. Kanske slummrade i nån knapp timme eller nått....

Vid 12 tiden så fick jag gå upp på toa på natten, efter det kunde jag inte somna om för jag hade så ont av lunginflammationen. Låg i sängen och försökte bara slappna av och tänka bort smärtan. Efter ett tag började jag få lite förvärkar, eller vad jag då trodde var förvärkar. Tänkte att det beror nog på att jag spänner mig så mkt pga smärtan. Men när jag legat i kanske 45 min och det kom nån "förvärk" då och då så började jag bli fundersamm, så här har jag adrig haft förut. Klockan 1 ringde jag efter sköterskan och förklarade läget, hon skulle gå och ringa till förlossningen och höra vad dom tyckte. Hon kom tillbaks efter 10 min och då hade jag hunnit ha 3 värkar. Förlossningen hade tyckt att vi skulle avvakta och att jag skulle klocka hur ofta jag hade dom här förvärkarna. Ungefär sammtidigt som hon berättar detta vid 20 över 1 så får jag en värk och vatten går.....

Berättar att, ja nu gick vattnet. Då blev det lite mer fart på dom och Joakim ringdes in. Förlossningen kontaktas igen och det kommer ner en BM vid strax efter halv 2 nån gång. Efter lite dividerande med sköterskorna så undersöker hon mig och jag är då öppen 5 cm. Sen blev det lite dividerande till, t.ex om att jag kanske skulle föda där på MAVA istället för att köra upp mig till förlossningen eftersom jag var såpas sjuk. NEJ! Sa jag, jag vill ha lustgas! Och jag vill inte alls föda barn, jag mår för dåligt, jag vill ha kejsarsnitt...... Ja man kan väll säga som så att just då var jag väll inte sååå glad över att det hade startat.

Ja tillslut så kördes jag upp till förlossningen i alla fall, som samma dag precis flyttat för ombygnation så det var ju en aning rörigt. Var nästan rädd för att behöva föda i korriodoren eller nått på vägen upp också. Men tillsut kom vi in på rummet i alla fall. Där jag fick flyttat över till en förlossningssäng och fick min lustgas!

Underbara lustgas! Var ju inte ett dugg jobbigt efter jag fått den, hade ju knappt ont alls. Var väll i alla fall inne på rummet vid 2 tiden nån gång. Inte så långt efter vi kommit in där började jag få krystvärkar, men jag tänkte att om jag bara ligger helt stilla och slappnar av och inte trycker på så kanske, kanske Joakim kan hinna komma. Och visst, vid ca kvart över 2 så kommer Joakim innanför dörren, herregud vad glad jag blev att se honom!!!! Så sen var det ju fritt fram att föda barn och 02:25 är Alice född.

Fick sy ett litet stygn efteråt som egentligen inte hade behövts men ville hellre att dom skulle sy för att det ska läka snabbare. Vi hade fått våran lilla efterlängtade dotter och vi var så lyckliga!!! Började ringa runt och berätta den glada nyheten medans Alice låg och tog igen sig lite. Själv gick jag på adrenalin just då så jag mådde rätt ok efter omständigheterna. Personalen tyckte jag var en riktig superkvinna som klarat av en sån förlossning med dubbelsidig lunginflammation.

Efter ett tag var det dags för Alice (som då inte hade fått nått namn än) att vägas och mätas och allt sånt där. Hon vägde 3555g och var 51cm lång. När BM lämnade tillbaks henne till oss så berättade hon om att hon hade en liten misstanke om att hon kanske kunde ha DS. På ett sätt så blev jag chockad men ändå inte just då, hade nånstanns i bakhuvudet haft nån misstanke om någonting. Men man blev ju ändå chockad och trodde väll ändå att allt skulle lösa sig. Men den där otroliga lyckan vi känt sattes lite på stand by. Vi fick in den klassiska brickan men den åt vi inget av, hur kan man äta nått just då?

En barnläkare kallades in men hon kunde inte säga nått säkert hon heller, bara att det fanns en misstanke. Jaha tänkte vi...... Det skulle komma en till mer erfaren barnläkare sen några timmar senare i alla fall så vi fick vänta och se vad han skulle säga. Det blev långa timmars väntat för oss. Jag slummrade väll lite emellanåt, utmattad som jag var efter alltihopa. Joakim satt mest med Alice eller försökte sova lite i en fotölj.

Tillslut kom läkaren, hade jätte bråttom men kom in och kollade snabbt på henne och sa i princip att han var ganska säker på att det var DS men att dom skulle ta blodprov och skicka iväg som vi skulle få svar på dagen efter. Då brast det för oss alldeles. Jag och Joakim bara grät och grät och grät och skrek och undrade varför? Sånt här händer ju liksom bara andra..........

Joakim ringde till våra föräldrar i alla fall efter ett tag när vi lugnat oss lite och berättade läget. Mamma kom direkt nästan och sen kom även pappa och Joakims pappa. Det var skönt att ha dom där. Men just då kände jag mig ganska apatisk. Orkade knappt prata utan grät mest, ville inte hålla i Alice utan låg bara i sängen. Joakim satt mkt med Alice och även alla andra.

Sen fick vi komma från förlossningen till BB. Fick ett eget rum där Joakim skulle få sova kvar. Mamma var med oss hela tiden i princip. Jag tyckte först det var jobbigt när man hörde friska bebisar som skrek ute i korridoren.... Att tänka på alla som fått det barn som man hela tiden trott att man skulle få. Ett friskt barn.

Det gick lite upp och ner under dagen som en bergodalbana med hur man kände. Ena stunden kunde man vara rätt lugn för att i nästa stund bryta ihop alldeles. Jag hade fortfarande svårt att ta Alice till mig, ville inte hålla eller nått. Skyllde på att jag hade ont (vilket jag också hade). Joakim var underbar pappa redan från början såklart, han är bästa som finns!!!! Fick mkt info från alla håll om DS och vad som skulle hända och så. Alice fick även köras iväg på ultraljud på hjärtat för att se om hon hade nått fel på det, ca 50% av DS barn har fel på hjärtat. Men Alice hjärta var helt som det skulle vara =)

Ja torsdagen är ganska suddig egentligen faktiskt, kändes mest som ett svart hål utan något ljus.....

På kvällen så tog personalen med sig Alice ut till dom för att vi skulle få sova, Alice fick mat på kopp med 3 timmars intervaller och det var än så länge personalen som ändå matade henne. Så jag och Joakim fick lite ensamtid där på kvällen vilket var mkt skönt och där kom även vändningen. Joakim kom helst plötsligt på det perfekta namnet. Det bara dök upp helt plötsligt. ALICE! Ja så skulle hon ju självklart heta, det var som att namnet var gjort enbart för henne. Och där vände på nått sätt mitt sätt att se på henne. Hon blev Alice, en person, en bebis, min dotter! Min underbara fina dotter. Vi fortsatte att prata ett bra tag jag och Joakim och sen sa vi godnatt. Joakim stensomnade och sov som en stock. Jag sov väll i en halvtimme kanske. Hade för ont för att kunna sova och för mkt som snurrade i huvudet. Satt på internet och letade efter handra föräldrar till DS barn, läste en bok om DS som vi fått. Grät en del, funderade en del. Bad barnmorskorna sen att komma in med Alice när hon skulle matas så jag fick se henne och se hur dom gjorde. Så där satt vi i mörkret, Joakim sov, BM matandes Alice och jag som bara tittade. Tittade på vårat lilla mirakel när hon fick sin mat, lärde mig hur dom gjorde för att få i henne.

Hade även bestämmt mig helt klart för att jag skulle amma, självklart skulle jag amma Alice så det berättade jag för personalen sen på morgonen.

Fredagen var en så mkt bättre dag. Allt har kännts så bra med Alice och hon är världens goaste, underbaraste och finaste. Hon och hennes storebror är det finaste vi någonsin gjort.

Och idag har det kännts ännu, ännu bättre med hela situtationen. Känns som vi kommer att övervinna allt. Våran familj, våran helt perfekta lilla familj! Alice har ammat lite annars pumpas det för fullt för att få igång produktionen. Hon får även annan bröstmjölk som tillägg än så länge.

Jag mår även mkt bättre nu men får fortfarande antibiotika intravenöst, tills imorgon i alla fall. Troligen blir det hemgång för oss på tisdag som det ser ut just nu.

Inte så beskrivande kanske om våran fredag och lördag men det får bli mer senare. Vi är lyckliga nu och Alice är finaste flickan och vi saknar våran lilla plupp som är den finaste pojken. Kommer vara världens bästa stoerbor!!!! Vi 4:a tillsammans är en familj, en familj med en massa kärlek till varandra och tillsammans klarar vi ALLT!!!


Förlossningsberättelse...

Publicerat: 2008-10-01 | 22:46:08 i Förlossningsberättelse
Hade tråkigt så jag skrev lite om dagen (natten) då Philip kom till jorden....

Det började väldigt plötsligt vid ca halv ett på natten. Vi satt och kollade på tv hemma och helt plötsligt var det som om något sa knak inne i magen. Blev lite misstänksam så jag gick på toa. Väl där inne så bara det rann ur mig och då förstod jag nog att vattnet hade gått. Men det var lite grönt i vattnet så det betydde att Philip hade bajsat i vattnet, när jag ringde förlossningen tyckte dom därför att jag skulle åka in direkt för säkerhets skull.

Jag stoppade en handduk i byxorna och tog två att ha å sitta på i bilen och det var tur det för när jag hade satt mig i bilen så gick vattnet på riktigt!! Förut hade det bara sipprat lite men nu var det som om man tömde en hink med vatten. Och nu när vattnet gick på riktigt satte också värkarna igång så man kan väll säga att det hela började där i bilen och då var kl strax innan ett på natten.

När vi kom fram till förlossningen släppte Joakim av mig vid ingången så parkerade han bilen och menast jag stod där så bara det forssade mer vatten ur mig så det rann efter benen och ner i skorna....huuuu ingen skön känsla direkt kan jag säga. När vi kom in på rummet fick jag på mig en blöja och ett sånt där hett nattlinne, skönt å få på sig torra kläder i alla fall. Sen gjorde dom ctg, jag hade då 4 värkar på 10 minuter. När dom undersökte mig var jag öppen 1 cm. Jag hade då förbannat ont av värkarna och hade inte direkt jätte långa pauser emellan men det ända dom ville ge mig då var akupunktur eftersom jag inte var öppen mer än 1cm. Så jag fick tre nålar i magen och två i huvudet. Kan ju inte säga att dom hjälpte så överdrivet mycket.

Sen frågade
bm om jag var intresserad av ett lavemang och visst det kunde jag väll tänka mig, väldigt obehaglig känsla var det. Man fick ligga och knipa i en kvart och sen hann man knappt till toan.

Jag hade turen att ha fått ett rum med badkar så vid 3 tiden ungefär så fick jag kravla mig ner i badet och det lindrade väll litegrann kanske. Hade verkligen sjukt intensiva värkar och vid det här laget hade jag knappt några andningspauseremellan dom. Den ena avlöste nästan den andra. Efter ett tag i badet stod jag inte ut längre utan tog mig upp och stod istället och vaggade höfterna menast Joakim masserade ryggen på mig. Jag började även känna att det liksom tryckte på neråt. Värkarna började kännas annorlunda.
Bm kom in och undersökte hur öppen jag var och då var jag öppen 7 cm men menast hon kände efter så fick jag en värk och öppnade mig 2 cm till på bara den värken. Jag kan lova att det var intensiva värkar! Då var jag verkligen helt slut av smärtan och frågade efter eda men fick då svaret att " tyvärr lilla vän men du ska föda barn nu".

Och nu hade krystvärkana börjat på allvar. Fick i alla fall lustgas nu och den kan jag lova var min bäste vän!! Den vägrade jag att släppa. Dom föreslog vid nått tillfälle att Joakim kunde sköta lustgasen så jag kunde hålla i handtagen med båda händerna för att kunna ta i bättre men NEJ jag vägrade släppa min älskade mask.

05:15 kom i alla fall våran älskade lille son Philip ut till denna värld 3870 g vägde han och var 51 cm "lång". Krystvärkarna var verkligen en häftig känsla, man hade verkligen inget att säga till om utan det var bara att följa kroppen.


Rummet....



Inte många minuter gammal...


Den berömda matbrickan =)

Jag och pluppen på bb (gött sleten är man allt)

Stolt pappa

Han fick ett par gosedjur...

Precis hemkomna...

RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!