Sarahlott

Efter vi fick Alice har jag fått frågan många gånger om vi gjort nån fosterdiagnostik, om vi visste något innan. Och nej vi gjorde ingen fosterdiagnostik och vi visste inget. Vi gjorde bara vanliga ultraljud, till och med ett dagen innan hon föddes och allt såg jättebra ut.

Och det ser ju oftast helt normalt ut på ett vanligt ultraljud. När man går och gör det där rutinultraljudet runt v.18 och dom säger att allt ser bra ut och man ser ett litet hjärta ticka så tänker man oftast att allt är bra. Men oj, oj, oj vad mkt det är som inte syns där. Men det är inget man vill tänka på som gravid. Då bekymrar man sig mest över om barnet lever eller inte.

Jag är faktiskt ganska kluven till det här med kub/nupp test och fostervattensprov. För det är ju genom fostervattensprov som man kan få reda på hur allt står till egentligen med barnet i magen (även om inte allt syns där heller). Sammtidigt som jag tycker att det borde bli valfritt för alla att få göra det så är jag ändå emot det hur man nu kan vara både för och emot.

Min tanke är väll att har man bestämmt sig för att skaffa ett barn så ska man inte få ta bort ett livsdugligt barn i magen bara för att barnet inte faller in i normen (vad nu det är). Det tycker jag egentligen är lika hemskt som att ta bort ett barn bara för att det är ett annat kön än man ville ha. Vem säger att dom barnen har mindre rätt att leva än andra?

Nuförtiden så erbjuds kvinnor över 35 att göra ett tidigt ultraljud (nupp) och ett blodprov (kub) med dom uppgifterna och några uppgifter om själva kvinnan så tar dom fram sannolikheten för att barnet skulle ha t.ex ds. Får man hög sannolikhet så blir man erbjuden att göra fostervattensprov och om man gör det och det visar sig att barnet har kanske ds då så kan man få ta bort barnet...... Och många väljer nog tyvärr det alternativet. Tycker det är lyxabort egentligen för att tillslut få fram sin perfekta designerbebis, vart kommer det sluta?

Jag kan säga att om vi skaffar ett barn till så kommer vi göra fvp men inte för att ta bort ett livsdugligt barn utan bara för att vara mer förberedda ifall det skulle inträffa igen, vill aldrig mer få den chocken på förlossningen. Jag skulle bara kunna göra abort om det visar sig att barnet antingen skulle dö i magen senare pga sånna skador eller inte kunna leva utanför magen.

Men ibland kan man bli rädd för en värld som väljer att ta bort barn som Alice. Helt friska barn, med känslor precis som oss. En liten bebis som man älskar precis på samma sätt som vilket annat barn som helst. Eller nja på ett litet annat sätt kanske, Alice kommer nog alltid vara lite speciell i mitt hjärta just för att hon har vidgat våra vyer och öppnat en helt ny värld för oss. En värld med underbara föräldrar och barn och sån kärlek och engagemang överallt.